Häromdagen när jag var på naturhistoriska så var vi på cosmonova, (du vet en sådan här coolig biogrej som är med typ dubellt, trippelt, sjuttioelva ggr större skärm, som är helt globformad runt en så att det verkligen känns som att man är i filmen... Jaaa! En sån!) & då kollade vi på en film om några kvinnor som tog hand om orangutang- och elefantungar som blivit ensamna i och med att mammorna dött på grund av skogshuggare & tjuvjägare som huggit av dem betarna och så.

Jag blev så otroligt rörd av att det verkligen finns sånna vettiga, varmhjärtade människor som tar hand och bryr sig om sånt där! Och så blev jag ju upprörd för att det finns sånna idioter som bara tänker på pengar och inte ser konsekvenserna av det hela.

Ja, det blev en del tårar. Kul kul. Näpp, inte ett dugg. Fast egentligen är det ju rätt skönt att jag reagerar. Det visar ju att jag är empatisk iallafall.

Hejdå.