First aid kit är på i högtalarna, Olle fixar chokladpudding, Linnea dansar runt och lallar med i musiken och jag sitter och tittar ut över höghusen som breder ut sig utanför fönstret. Det har varit mörkt ett tag nu och det lyser i många av de alla fönstrena. Det är riktigt mysigt att vara här igen, med mina små busungar. Det var alldeles för längesen vi träffades sist. Det är lustigt hur man trivs så bra med vissa människor. Även fast att man är så olika varandra och kanske inte alltid har samma värderingar, etc. Man älskar dem ändå. 

Det går en människa nere på gatan. Jag undrar var den är på väg någonstans. Kanske på väg till en fest, till sin mormor eller på väg hem efter att ha bråkat med sin partner. Det är galet hur många människor som finns, med olika känslor, olika åsikter, helt olika. Innanför varje hus så lever någon ett kanske helt annorlunda liv. Jag tycker det är häftigt. 

Nej nu hinner jag inte fundera så mycket mer för nu kommer Olle med chokladpuddingen. Hoppas ni alla har en underbar kväll allihopa. 

Kram på er!