Det är svårt att kämpa för det man verkligen står för när någon hela tiden motarbetar en. Man försöker komma med moderna inflytanden om att man visst kan bära rosa som kille, medan den konservativa skriker från sitt omoderna avgrundsdjupa hål att "Nej det kan man inte! Killar står för styrka medan flickor ska vara fina!". Varje gång dessa stavelser lämnar någons mun har jag lust att ställa mig och skrika en harang med lämpliga/olämpliga (beroende på hur man ser det) ord. Men det gör jag självklart inte. Istället går jag där och tjurar, muttrar något om att det är omodernt tänkande och sen är diskussionen (som aldrig blev någon riktig diskussion) ute ur världen. & varje gång känns det som förlust. Vad kan man göra för att få redan vuxna personer att ändra sig? Jag vet faktiskt inte.
Däremot tar jag varje chans jag kan få att påverka de fortfarande små människorna. Uppmuntrar det som för de kanske är konstigt och obekant & menar på att man ska få välja sin väg själv. Tvingar aldrig, bara upplyser. Hade man också kunnat göra det utan att någon av de med egentlig makt (föräldrarna) lägger sig i och säger det motsatta, hade det kanske också kunnat fungera. Nu gör det säkerligen inte det. Eller? Föräldrarna har en stor roll i barnens låga åldrar. Men genom att ständigt nämna acceptansen av olikheter för barnen gör att de kanske, jag säger bara kanske, kommer bli mer öppensinniga i framtiden. Vem vet?