The hard, but wonderful life.

Livet är svårt, svårt att hantera.

Det är svårt att se dess mönster och spel.

När man tror att man gör det enda rätta,

går det ändå åt pipsvängen till slut.

När man gör allt man kan för att vara en bra medmänniska,

så lyckas man ändå trasa, fräta, bränna, klämma, såra & krama sönder folks själar.

Det skapas missförstånd på missförstånd och det enda man vill göra är att somna om,

leva i drömmarnas fantastiska värld, se dess skönhet och fagra glans.

Se en lyckligare verklighet, se ett land utan bekymmer och träffa människor som förstår sig på en.

Tänk att aldrig såra och aldrig bli sårad, vilken dröm!

Att aldrig behöva förklara sina egna tankar tiotals gånger för att någon inte förstår, för att alla redan förstår en där.

Att leva som en stor, trygg familj, utan faror och sådant, tänk!

Tänk hur tråkigt det skulle vara, tänk hur lite vi skulle lära oss av varandra,

tänk hur fullkomligt frustrerande det skulle vara att vara med folk som ständigt nickade och höll med en.

En enda stor, grå massa skulle det kännas som, där alla är likadana... vad är det för värld?

Vad lever man isåfall för, om man inte kan lära av varandra, se deras syn på saker, vissa som man förstår, vissa inte. & även om man inte gör det och tänker att deras syn på saker och ting bara är rappakalja, så är det fortfarande okej att tycka så, även fast att det inte är ens egen syn...

& visst kan det vara jobbigt och svårt ibland när man blir sårad och ledsen... men se det så här: du lär dig alltid något av det och skapar nya uppfattningar, vissa bra och nyttiga sådana, vissa kanske mindre bra... men det är väl sådant här som livet går ut på? Att ständigt lära sig att leva med sina medmänniskor på ett sätt där man lär av varandra, delar åsikter och diskuterar, pratar, lever, förstår... är det inte så? För visst är det väl härligt när man får en massa ny kunskap hela tiden att reflektera runt? Att inse saker som man aldrig insett förut. Att skapa sina egna åsikter, att kunna se samband, kunna se samhället vi lever i, se folket, se hur olika vi är och att alla har sin historia och sina bekymmer. Att kunna se & att bry sig, att känna att man är en del av det... är inte det livet?!