Har snart varit vegan i 2 veckor. Det går finfint, så jag är så glad för det! :))
Jag var lakto-ovo-vegetarian innan, i cirka ett halvår, men i och med att mjölk-, ägg-, och annan typ av produktionen där animalier används/utnyttjas är minst lika dålig så vill jag undvika allt sådant. Den första veckan kan jag medge var lite kämpig då det kändes som att jag helt plötsligt inte kunde äta någonting. Men nu känns det bara bra. Det enda som är jobbigt nu är väl alla kommentarer en får om sitt kostval. En kan ju tycka att folk borde vara positiva och berömma/uppmuntra, men så är det verkligen inte. Många kan verkligen inte förstå sig på detta och tycker att det är dumt och "bara jobbigt". 

Detta skrev jag dag två (tror jag att det var?) av min vegantid och det beskriver pretty much ens situation som vegan: 

"Bestämde mig häromdagen för att bli vegan istället för lakto-ovo. Jag känner mig så kluven angående detta. Eller mest är jag bara bekväm av mig, precis som köttisar. Så jag ska kämpa. 

Grejen är att det känns som att jag verkligen inte kan äta någonting längre, som jag inte själv lagar/bakar. Hade exempelvis fika med klassen idag. Åt ingenting, drack vatten (ville inte dricka fun-saften pga aspartam). Det var ju kul, eh? Träffade också en vän på tåget på vägen hem idag. Hon ville bjuda på mjölkchoklad, tackade nej, hon insisterade, jag: nej men jag är vegan, så jag kan inte äta det där. Hon - förvånad och ville därför inte äta den framför mig. 

Men det jobbigaste är hur många köttisar faktiskt ser på veganism. På fikat idag så var det några klasskompisar som ba: nej men va fjantigt (när jag inte ville äta på grund av att det innehöll smör) och ba: Kan du inte göra ett undantag? 

Dessa personer fattar ju obviously ingenting & det sårar faktiskt. Acceptera mitt val, tack? 

Men ja, även om det är lite jobbigt nu så antar jag att jag kommer att vänja mig och jag tänker verkligen inte ge upp. Jag gör detta för djuren och det är såå värt mödan! "

& ja, nu har jag väl vänjt mig, i alla fall mycket mera än vad jag hade gjort dag två. Jag har hittat ersättningsprodukter till i princip allt och är med i en massa vegangrupper där vi peppar varandra till vår livsstil, amazing! Skulle faktiskt vilja ha fler vegankompisar, vore kul att hitta folk som tänker mer som en själv, som faktiskt kan förstå hur det är att ha denna livsstil tack vare egna erfarenheter.

However, idag gjorde jag typ godaste tacosen ever. Alltså verkligen. Trodde det var omöjligt att göra en godare vegantacos än den "vanliga" varianten, men tydligen så gick det och det gör mig ännu mer lycklig och övertygad om att en kan göra minst lika god veganmat som "vanlig" mat. Just look at these pictures!

Gjorde guacamole för första gången någonsin och det var hur gott som helst! Gjorde däremot på mitt egna lilla vis, då jag omöjligt kan följa recept. Improvisation for the win. <3 

Här är det ungefärliga receptet på den + de andra ingedienser till bästaste tacosen:

Elins special-guacamole:
2 avokados
En halv gul lök
Citronsaft
Lite tomatsalsa
Sweet chilisås
Färsk persilja
Färsk oregano
Några vitlöksklyftor
Olivolja
Salt
Peppar

Vitlökssås med färsk basilika:
Alpros veg.yoghurt
Vitlök
Olivolja
Salt
Peppar
Hackad färsk basilika

Bönsalsa:
En tetra blandade bönor
Tomatsalsa + lite sweet chilisås
Hackad färsk basilika, persilja samt färsk oregano
Vitlök
En halv gul lök
Salt 
Peppar

Övriga ingredienser:
Tomat
Gurka 
Sallad 
Rädisor
Banan
Kikärter
Jordnötter
Riven soyaost á la mozzarella-style
Tortillabröd + nachochips

De färska örterna gör ALLT (eller väldigt mycket i alla fall), så skippa helst inte dem. Vi odlar egna örter, vilket kan vara ett tips om en inte vill köpa dessa hela tiden (blir ganska dyrt i längden). 

Jag brukar också tänka såhär angående veganism att; i och med att det är en norm att äta kött i dagens samhälle så betyder det inte nödvändigtvis att det är det som är rätt, vilket många verkar tänka. Det är en norm, men är normerna alltid de bästa? Det blir jobbigt för de som är veganer på grund av att många är köttisar idag, men betyder det att det är vi som ska anpassa oss bara för det? Betyder det att det är vi som ska börja äta kött? Betyder det att det är vi som gör fel, bara för att vi är en minoritet i samhället? Om en leker med tanken lite... tänk er att det skulle handla om politik istället. Bara för att rasismen växer och rasistiska partier numera har majoritet i vissa länders parlament, betyder det att det är det rätta då? Jag skulle inte säga det, men det beror självklart också på vilka värderingar en har. Men tycker en att alla ska vara lika mycket värda, är det rimligt att endast applicera detta på människor då? Ska inte djuren också ha rättigheterna att leva i frihet utan förtryck? För det är faktiskt det djuren utsätts för, förtryck från människorna. 

Köttätande människor tar aktivt del i och ger sitt medgivande till att utöva en grym makt över de underordnade - djuren. Detta är typiskt för människan och kan jämföras med förtryck människor emellan. Människor har i alla tider utnyttjat sin makt för att slå ner på de svaga. Det sker ständigt, det gjorde det under förintelsen, det gör det idag också. En grupp människor tar makt över en annan grupp människor och torterar dem eller utövar någon annan typ av förtryck. Många kan reagera i efterhand och säga att det var fel (exempelvis efter WWII). Men under en pågående maktutövning så finns det en princip om att "makt ger rätt". Bara för att människorna har makten över djuren idag, på grund av deras försvarslöshet, så är det helt plötsligt okej att döda dem. Det ges ett medgivande om att det är okej att döda djuren, vilket indirekt gör köttätare till ett folk vars moral säger att det är okej att döda (djur). Vissa påpekar att lidandet hos människor och djur inte kan jämföras. Men som en kan se på djurs yttre beteenden samt hjärnkapacitet under den tid då djuret plågas så finns det inga som helst tecken på att det är annorlunda. & huruvida djur lider i köttproduktionens klor är ingenting att diskutera. Att förespråka acceptans gällande maktpositionen gentemot djur kallas artism och är ingen annat än en diskrimineringsform, precis som rasism, sexism eller någonting annat.

Tvekar du på någonting av det jag skriver här så kan du kolla på Earthlings.

Det är ju inget fel med att tycka att veganism är bättre - för det är det ju, hehe. Klart en ska respektera andras kostval också, då det är upp till var och en. Å andra sidan tycker jag att det är fel när folk klagar på att framför allt veganer är för "agressiva". Klart en kan försöka att hålla en god ton, om den vill. Men jag tycker att det är självklart att en som vegan kan få försöka värva folk till det som är bättre (både för djuren, hälsan och miljön) och berätta om nackdelarna av en kost med kött inkluderat. Det är ju dock en brutal sanning, vilket gör att det lätt kan låta extremt när en berättar om det. Men än sen då? Folk måste ju förstå hur verkligheten faktiskt ser ut, utan att sanningen ska vara inbäddad i en massa gulligull. För idag så känns det som att många inte förstår detta, hur det faktiskt ligger till, och inte vill det heller!

Men är det inte en skyldighet som köttätare att faktiskt sätta sig in i situationen för att sedan ta ställning om en tycker att det är rätt att fortsätta att äta som den gör eller inte? Jag tycker faktiskt det. Såklart det är lättare att roffa i sig en massa kött och mejeriprodukter om personen i fråga är helt ovetande om den faktiska sanningen. Vet en hur det ligger till så är det betydligt svårare att se mellan fingrarna och när en väl har tagit ställning så är det väldigt svårt att se när andra blundar för problemet. Det riktigt skär i hjärtat då en vet hur folk äter på andras bekostnad.

En pratar om medmänsklighet, men borde det inte handla om ALLA grupper? Vi är också djur, däggdjur, så borde vi inte tala om meddjurlighet eller liknande? Fundera gärna på det!

Nu blev det ett mycket längre inlägg än vad jag hade tänkt mig. Men jag hoppas att någon kanske läser detta i alla fall. Kram till er ALLA! :))

Jag pratade igår om att jag kommit på några idéer inför våren/sommaren & en av dessa idéer är som rubriken lyder - gatufotografering.

Jag har aldrig gatufotograferat endast för gatufotograferandets skull, men när jag tittar igenom mina bilder hittar jag ändå en hel del, som man mer eller mindre har tagit utan att reflektera så mycket över det. Men nu vill jag alltså göra det helhjärtat en eller ett flertal gånger och bara testa på hur det är. Då får jag även användning av mitt teleobjektiv som mestadels ligger i min fotolåda för tillfället. Kuliiiigt! 

För att ingen ska bli förvirrad nu när jag visar lite tidigare gatufoton som jag har tagit så kan jag säga att gatufotografering inte riktigt är vad det låter som. Man gatufotograferar inte bara för att man är ute på en gata, utan det är egentligen en verklighetsskildring av oftast främmande människor i olika miljöer. Det behöver inte vara på en gata, utan det kan även vara en människa ute på landsbygden. Det viktiga är att det är på människor i sitt sammanhang. Men då gatufotografering är en spontan verklighetsskildring så får/bör bilderna inte vara iscensatta eller arrangerade.

Annars är det bara att tuta och köra! & något som många inte vet är att man faktiskt får fotografera okända människor lite hur som helst - så länge det sker på offentlig mark & så länge det inte är kränkande!

Har ju då varit i Frankrike i några dagar & det var väldigt roligt måste jag säga, även om man kanske saknade vissa saker. Men Montpellier, som vi bodde i, var en jättevacker stad! Kändes lite som Gamla stan i Stockholm. Alla byggnader var av gammal stil, så de var väldigt ståtliga & vackra. Familjen jag bodde hos var också väldigt härlig, jättesnälla verkligen! 

Det var väldigt intressant också, för det var många saker som skiljde sig mellan Sverige och Frankrike. Kan ju nämna några av dem..

Har kommit underfund med att hösten är min riktiga fotoårstid. Älskar alla fina färger och den varma, låga kvällssolen. It's totally breathtaking!

 

Sitter i skrivandes stund och väntar på bullarna som är i ugnen och blir bruna och fina! Ingen kan väl knappast missat att det är kanelbullens dag idag! Det är i princip det enda jag sett av omvärlden idag när jag bara suttit hemma och varit orkeslös. Jag har länge längtat efter att baka bullar då det är så himla gott, men är dock så lat att jag aldrig gör det. Men idag tog jag & lillskrutten tag i det och gjorde två härliga plåtar!

 

 

Tjejlunch på stan... 

Dag 7 var alltså den sista hela dagen på Grekland. Vi solade på dagen & festade till lite på kvällen. Vi gick till en bar & just den kvällen var det karaokekväll. När vi gick in där sa vi båda "jag skulle aaaaaldrig ställa mig & sjunga karaoke sådär!!!". Ni kan ju gissa vad vi gjorde några cocktails senare om inte just det. Euphoria. Herre min skapare! Varför valde vi den, haha!? Jag stod i princip och skrattade mig igenom hela låten, det lät ju så vackert!! Hela situationen var egentligen skrattretande. 

Vi hade bestämt, duktiga flickor som vi är, att det inte fick bli alltför sent då vi skulle upp klockan sju-åtta dagen efter. Så vid tre skulle vi gå hem. När klockan var det så gick vi ut på strandpromenaden och bestämde oss för att ta en promenad innan läggdags. Efter ett tag gick vi förbi karaokebaren igen och då såg vi till vår stooora förtjusning att de hade börjat dansa där inne. Så då blev det inge sova i alla fall. Fnittriga sprang vi in och började dansa. Väl inne där inne träffade vi på två britter som vi umgicks med resten av natten/morgonen. Sen kom Elvis dit till vår stora förvåning, kul kul! Klockan var väl runt sex när vi drog därifrån. Mike, den ena killen glömde bort att lämna tillbaka sitt ölglas så det följde med till vårt hotell & det står nu i mitt vitrinskåp här hemma, haha! Bästa souveniren! 

Detta var även dagen då vi sa hejdå till våra kära Glaros-vänner, de med restaurangen som ni kanske kommer ihåg. Det var lite sorgligt då de var så trevliga. Men vi lovade att komma och hälsa på om vi besökte Santorini igen.
Denna sallad på bilden var även väääldigt god, även om den kanske inte ser så god ut.


Receptionen nedanför vår balkong.

Som ni förstår blev det inte mycket till sömn den natten... & guud vad trötta vi var när vi skulle till flygplatsen. Ingen sömn + bakfylla = ingen bra kombination. Hann somna på de tio minuter vi satt på bussen till flygplatsen & sen däckade vi båda två i kön till incheckningen, då det tog flera timmar innan vi fick checka in. Till råga på allt det så var flyget några timmar försenat, så vi satt på den smockade flygplatsen på en liten bänk och halvsov/pratade med några Stockholmare.

Denna dag bar det iväg till huvudstaden Fira & på eftermiddagen till Oia för att invänta den berömda solnedgången. Det var en rolig upplevelse då det inte var något jättespeciellt egentligen, men det var hur mycket människor som helst där och när solen väl gick ner så började alla applådera högt. Efteråt var det som när man varit på en konsert, en massa människor och alla skulle åka därifrån samtidigt så man fick köa & gå på led för att komma någonvart i de smala gränderna. 

Detta var en chilldag. Gick mest runt och suktade i butiker, osv. Vi träffade även vår grekkompis Elvis (haha) denna kväll när vi var ute och irrade på gatorna. Träffade även en australienare och två ryssar. Fett coola de var allihopa! Linnéa pratade med australienaren om Janoskians (som han dock inte visste vilka det var) & jag pratade på ryska med ryssarna & sjöng kalinka. Haha... lovely! Elvis försökte även lära oss grekiska, vilket gick sådär, haha!

Denna dag var det alltså utflykt som gällde. Vi gick upp klockan sju och tog utflyktsbussen klockan åtta (om jag minns rätt). Sen bar det ner till hamnen på en smal serpentinväg. Väl där tog vi en segelbåt ut på havet för att möta vulkanen Nea Kameni som en gång skapade hela Santorini i samband med ett vulkanutbrott. Efter att vi bestigit det väldiga berget fick vi åka till vulkanens andra sida för att bada i en varmvattenkälla innehållande en massa svavel (vilket gjorde att det luktade ruttet ägg). Det var däremot väldigt varmt, ca 37 grader, vilket var jätteskönt! Sen bar det hem igen och vi gick runt lite på gatorna. Dock blev våra ögon katastrofala efter ett tag och jag kunde knappt titta. Därför blev det en tur till apoteket för att köpa ögondroppar. Sedan blev det lite pool- och sedan sängliggande för min del. På kvällen köpte vi världens godaste take away-pizza som vi åt på balkongen (då vi inte orkade sitta och gråta med svullna ögon på en restaurang i flera timmar). En foto- och slödag med andra ord. Men den var ganska bra ändå. 

Denna dag ägnade vi oss åt att gå igenom i princip alla butiker i hela Kamari, vilket tog ett tag. Men kul var det! Vissa butiker hade sååå fina saker som man bara var tvungen att köpa, som t.ex. en liten träkista och en kvinnokropp av trä. De var så vackra! Hade kunnat köpa alla butikens träsaker då det var en så himla häftig stil på dem. Varför finns det inte sådana butiker längs gatorna i Sverige?!?! Den affären där jag köpte de sakerna blev i alla fall min favoritbutik på Santorini. Jag kan visa det jag köpte lite senare. 

Efter vår lilla shoppingrunda så drog vi ner på stranden. Dock började mina ögonproblem på vägen dit. När vi gick längs strandpromenaden började det bara rinna och rinna ur ögonen. Som om jag grät floder, utan att ens vara ledsen. Just då var ögonen inte irriterade, men sen började det svida mer och mer. Efter ett tag fick Linnéa också problem och dagen efter denna så var vi hemma i princip hela kvällen och bara chillade. Vi fick senare reda på att det berodde på vägdammet som yrde upp på de lite större gatorna. Då vi var där i den torraste perioden var det extra mycket då och man kunde se på vissa bilar att de hade som en tjock sandliknande hinna.

 

Denna dag blev jag även solbränd på hela ryggen som ni kommer att kunna se på bilder här nedan. Detta var också första dagen vi var på vår favoritrestaurang Glaros. Det unika med denna restaurang var att den låg lite avsides, servitörerna var hur trevliga som helst och pratade en massa med oss. De hade väldigt god, vällagad mat och det var inte alls lika mycket folk där som på de andra som låg längs strandpromenaden, så man kunde sitta kvar i flera timmar om man ville (vilket vi gjorde). Redan efter första gången kom de ihåg våra namn! Ett riktigt toppenställe!

Oj oj oj... vilken härlig, minnesvärd vecka detta var. Santorini, vilken ö!!! Blev helt förälskad i det vackra landskapet & de härliga, übertrevliga människorna! But what happend on Santorini stays on Santorini. Nej då, inte riktigt. Ni ska nu få se bilder från den första dagen på Santorini. Sen kommer det komma upp mer efterhand, när jag har tid att redigera och lägga upp, osv.

 

Hej på er!

Firade alltså midsommar i Skåne det här året & allt var jättemysigt och bra. Blev nästan lite kär i det vackra landskapet där nere! Allt var så mysigt och lantligt och bara åååh... Hade jag inte haft all släkt & familj här uppe skulle jag lätt flytta ner dit nu på momangen! Jag har ju varit där nere när jag var mindre också, men då tänkte man - i alla fall inte jag - på sådana saker. Att vara på landet i Skåne är dessutom inte alls som att vara på landet här i Svealand. Allt är så platt där nere & framför allt utan en massa skog, så man ser ganska långt bort, vilket jag älskar! Det blir ett helt annat djup i landskapen när man tittar ut över vidderna... Helt underbart helt enkelt! & ja, ni ska få se helt själva nu faktiskt. 

       

Haha, kom på roligaste grejen nyss. Så rolig, men ändå sann. Jag tänkte: hm.. om jag någonsin kommer göra en kontaktannons måste jag skriva "Gillar du inte fetaost, tzatziki & svarta oliver så är det kört!", eller något i den stilen! Haha... tänker nu att det vore rimligt att gifta sig med en grek! Så passande att jag ska dit i sommar också! ;) 

Skämt åsido så tänkte jag berätta att eftersom jag älskar mat & alltid förevigar mat, så har jag nu gjort en matmapp på min dator. Inte alls nördigt eller någonting, helt totally awesome (speciellt när man är hungrig)! Helt sjukt hur många bilder jag har tagit det senaste året bara (typ 500?)... Vet dock inte vad jag ska göra med dem, förutom att titta. Men det som är lite roligt är att jag med många bilder kan komma på händelser som skett under den tid vi åt den, osv. 

 

Egentligen är det inte bara om mat jag gör så här, mappar, osv. Älskar att sortera och organisera foton och andra saker. Gör ofta mina egna små statistiska(?) undersökningar om saker och ting, listor, beräkningar och massa sådant. Förstår mig knappt på mig själv när det gäller sådana saker, men ja, whatever. Förra året t.ex. så räknade jag ut hur många skoltimmar det skildes åt mellan samhällsvetenskapliga programmet på min skola & på en annan skola just det skolåret. 

Undrar om det finns något sådant yrke... det borde det göra... haha... 

Har ni någonting som ni brukar göra, utan någon egentlig anledning eller så? 

Tittade igenom en del bilder från 2010 nyligen, det år när jag precis hade köpt min systemkamera. Med häpnad hittade jag en hel del bilder som jag knappt lagt märkte till tidigare. På den tiden tog jag typ dubbelt så mycket bilder som jag gör nu, så jag orkade nästan aldrig titta igenom allt som jag hade knäppt... haha... 

Här är i alla fall några bilder från när jag & familjen var ute på en ö, mitt ute på Östersjön! Haha nej, kanske inte direkt mitt ute, men fint var det i alla fall!